Det känns som en krönika är på gång – över det gångna året på stadens konstgallerier och museer. Varje lördag under vår- och höstsäsongen promenerar och cyklar konstälskare mellan stadens 28 gallerier. I varje fall är det så många listade i den konstguide som kommit ut under 24 år. Det är tur att alla inte har vernissage samma lördag, som mest har det varit femton.
Men det är inte riktigt så enkelt. Allt fler väljer att inte vara med i guiden och då är det lätt att missa aktiviteter. Andra ligger för långt bort för att hinnas med en lördag mellan 12 och 16.
Det finns tre centrala gallerigator. Sedan har vi en inre periferi med Konstmuseet, Konsthallen, Scandinavia, Nevven, Lerverk, Sintra, Konstepidemin, P S och Art Photo Collection. Om det inte händer för mycket blir det tid att åka till Majnabbe och Botaniska också.
Men där är det stopp. Det är omöjligt att få med Blå stället, River City (Hisingen), Galleri 20 (Långedragsvägen), och Partille Konstförening. 3:e våningen och Röda Sten går att få in ibland.
“Man kan inte se bilderna”, sa en frustrerad konstnär när hon ville veta vad det för konst på ett annat galleri och jag visade i kameran vad jag fotat. Och det är nästan inte meningen heller. Jag undviker att ta bilder på bara bilderna. Jag går inte runt för att dokumentera konstverken på väggen, utan jag vill ha en relation mellan besökarna och vad de tittar på. Så att jag också kan skapa en bild. Därför går jag nästan aldrig på ett galleri någon annan dag än vernissagedagen. Det är i regel kusligt tomt.
Ibland blir det svårt att se var gränsen mellan bild och verklighet går.
Tommy Hilding på galleri Thomassen.
Oskar Nilsson hos Konstföreningen.
Från guldålder till Hammershøj på Konstmuseet.
Anette Lillhammar på galleri Lillhammar.
Okänd konstnär, om det är ett konstverk.
UTANFÖR CENTRUM
Låt oss börja med den inre periferin.
Nevven flyttade från liten lokal på Bangatan till ännu mindre på Molinsgatan, troligen mindre än P S, som i så fall inte längre kan leva upp till namnet. Det är tomt i lokalen och alltså inte vernissage. Då brukar det vara välfyllt. Det är min cykel.
Sebastian Wickeroth på galleri 3:e våningen i Sockerbruket. Jag såg inga röda prickar, tecken på att verket är köpt. Ofta undrar jag när jag ser liknande: vem har plats för sådant här hemma. Och påminner det kanske inte för mycket hur det redan är.
P S i Haga har ofta sådant man undrar var man ska ställa om man köper det. Men titta noga, två prickar. Det är inte konstnären i marginalen, utan galleriägaren Ulf Påhlsson.
Ett sätt att få ett litet galleri att kännas större. Det är fortfarande P S. Konstnären heter Jan-Albert Karlsson.
Yrsa Grund på galleri Majnabbe blev ovän med sina släktingar när hon gjorde så här med familjeporträtten.
Röhsska öppnade igen efter en lång tid, men gnistan och biblioteket var borta. Ted, vi saknar dig. På din tid hälsade vi på varje vecka.
Minns inte om det här är ett konstverk eller någons tröja. Någon har sagt att vi inte behöver vänta tills det hänger på väggen. Konsten går omkring oss hela tiden. Det är bara att titta.
Så verkliga att man kan ta på dem. Johannes Wessmark på galleri Scandinavia.
En minnesutställning över fotograf Chia N Löfqvist på Art Photo Collection.
INNERSTADEN
Fotografen under gallerirundorna spelas av fotograf Morgan Carlsson. Han har en egen blogg: https://steemit.com/@scc664
Innerstadens gallerier ligger vid eller intill tre gator: Götabergsgatan, Erik Dahlbergsgatan och Kastellgatan.
GÖTABERGSGATAN
Här ligger Kim Anstensen, Galleri & More, Thomassen och, en bit ifrån, Miva.
Miva har jag slutat besöka eftersom det är hopplöst att få någon variation på bilderna och dessutom tycker de inte om fotografer. Det är egentligen stadens minsta galleri, men jag tänker inte på det som ett galleri.
Galleri & More är inte med i konstkalendern och vill inte skicka information om vernissage, så de missar jag ofta. Med tanke på att konstnärerna här betalar flera tusen för att få ställa ut tycker jag nog att de borde få lite mer publicitet för pengarna.
Både Anstensen och Thomassen är gamla traditionella gallerier. Mitt intryck är att det har kommit färre besökare under året, särskilt Thomassen brukade sprudla av ungdomlig konst och ungdomlig publik.
Tommy Hilding på galleri Thomassen.
ERIK DAHLBERGSGATAN
Gallerier: Konstnärscentrum Väst, Lillhammar, Hammarén, Engleson och en liten bit ifrån, i vardera änden av gatan: Grafik i Väst, respektive Anna H. Och på andra sidan Betlehemskyrkan, Backlund.
Backlund flyttade för en tid sedan från Erik Dahlbergsgatan till Karl Gustavsgatan. Det får nog räknas som stadens ledande galleri, med intressanta konstnärer och intresserade besökare hela tiden. Bara en gång har jag sett en lång kö till ett galleri och det var när Caroline af Ugglas ställde ut.
Mattias Sammekull har ställt ut tre gånger på Backlund.
Frank Björklund på Backlund.
Ida Gudmundsson pratar om Zorn på Backlund. “Många rumpor”, tyckte ett barn.
Galleri Engleson fungerar på samma sätt som Galleri & More, konstnärerna betalar för att få ställa ut. Det har fått dåligt rykte hos en del galleribesökare, men går man inte dit riskerar man ibland att missa något intressant. Det händer också att grinden är stängd eller att det inte är riktigt klart, “Allt har inte kommit och inget är till salu”, sa konstnären.
Galleri Lillhammar är det sprudlande vinets galleri. Dessa tavlor tycks kräva dessa drycker. Det är Annette Lillhammars konst bakom glaset.
Ibland är konsten så unik att det vore synd att placera människor framför den. Det här är Jonna Peterssons på Konstnärscentrum Väst.
Sedan Hammarén tog över Galleri Etts lokaler för inte så länge sedan, har man lyckats fylla galleriet med besökare vid varje vernissage. Här signerar Hans Sidén sin bok. De är hans bilder från popvärlden på väggarna också.
KASTELLGATAN
En kort gata, bara tre kvarter, mellan Skanstorget och Sveaplan, har blivit allt intressantare med åren. Den har både pizzeria och Thai-massage, men de har alla gator. Den får alltfler restauranger – men det är de många konstgallerierna som ger den en särskild karaktär. I början av hösten flyttade Göteborgs Konstförening hit och invigde med en massiv fest. Men Anohaao stängde under året, så antalet gallerier ligger kvar på fem, sex om vi inkluderar den lilla butiken Four på Risåsgatan.
Stenen utanför galleri Uddenberg började luta, tills den en dag inte orkade mer. Och sedan kom konstnären och hämtade.
Kvällen innan varje venissagelördag bjuder galleri Uddenberg på levande musik och vin för att vi bättre ska uppskatta konsten. Håkan Strängberg (trombon), Gunnar Lindgren (tenorsax). Anders Waernelius (handtrummor). Sångaren dök upp från publiken. Ibland var den någon med blockflöjt som hoppade in.
Uddenbergs stamgäster.
Galleri Aveny har aldrig legat på Avenyn, så det fanns ingen anledning för dem att byta namn när det för ett par år sedan kom till gatan. Kerro Holmbergs konst skymtar t h.
Edvard, ett livligt inslag, inte bara på gallerirundorna.
Performance utanför galleri 54. Min cykel t.v.
Precis när vi trodde att vi varit med om höstens sista konsthelg, överraskade Kastellgatans gallerier med en kvartersfest: BOX, Uddenberg, 54 och Konstföreningen (nedan). Vi ser fram emot många sådana under våren.
Vi ses den 11 januari.
Göteborgs-Loggen 2 